Hold on to what you try to beYour individualityWhen the world is on your shouldersJust smile and let it goIf people try to put you downJust walk on by don't turn aroundYou only have to answer to yourselfDon't you know it's true what they sayThat life, it ain't easyBut your time's coming aroundSo don't you stop tryin'Don't stop, never give upHold your head high and reach the topLet the world see what you have gotBring it all back to youDream of falling in loveAnything you've been thinking ofWhen the world seems to get too toughBring it all back to youTry not to worry 'bout a thingEnjoy the good times life can bringKeep it all inside youGotta let the feeling showImagination is the key'Cos you are you're own destinyYou never should be lonelyWhen time is on your sideDon't you know it's true what they sayThings are sent to try youBut your time's coming aroundSo don't you stop tryin'

Tänk tänk tänk..Allt handlar om tid och framtid. Det finns så mycke jag vill säga, men som jag inte får eller kan säga. Så mycke jag vill ha ur mig...om dig. Men som inte går.Det är så livet är, det är så det ska vara..Det här är den jag vill vara, o det är så det kommer va.Jag är allt jag vill vara.Det här är mitt sätt att visa, vad du betyder för mig.. mina bloggar o vad jag säger till dig. Tills sen.Jag har aldrig träffat människan som ja tycker så mycket om. Men jag saknar han varje sekund. Hur kommer det sig? Hur fan kan det komma sig?Jag tror på ödet..det är det här som skulle hända. Allt har en mening.Du är inte alls som jag, men ändå så lika.. Man kan ändras.Hur ser livet ut om 10 år?Jag har allt jag behöver vid min sida. Min familj, mina vänner...och han som gör mig så glad.Just nu i alla fallJag är barnslig men ändå mogen. Jag har nästan alltid fel men är så envis så ja blir sur på den som har rätt.Jag är svartsjuk o vill alltid ha uppmärksamhet, får ja inte det så slutar ja prata. Jag har varit med om endel i mitt liv, o allt har gjort mig till den jag är idag. Jag ångrar saker, men gör man inga misstag så lär man sig inte heller av dom. Alla har väl olika personligheter, beroende på vem man umgås med? Hur skulle de se ut om man var likadan hela tiden? Vissa stunder måste man va seriös o "vuxen" och andra stunder kan man vara hur larvig man vill.. Leka av sig måste man ju.Jag har nästan alltid gjort som jag själv vill och resten följer bara med. Får jag inte det jag vill ha, blir jag arg. Men Jag är aldrig otacksam. Jag vill att min familj ska ha det bästa. Jag har svårt att lyssna på vad andra säger, för jag vägrar lyda. Allt ska vara på mina villkor. Jag vågar inte alltid säga vad jag tycker och tänker, men folk förstår oftast ändå. Jag undrar om allt beror på min uppväxt.När jag var mindre o gick igenom massa skit, sa alltid alla att de beror på ens föräldrar o hur man är uppfostrad. Jag vet att dom har fel. Jag har gjort allt för min kärlek till en kille. För att bevisa något jag egentligen inte var. Men tyck inte synd om mig, jag gjorde mitt eget val. Och jag tog mitt straff för det.Det finns dom som har det värre.När jag tycker om någon, så låter jag den personen "styra" över mig. Som att han är min gud. Han får säga åt mig vad jag ska göra o han kan ställa krav. När jag tycker om någon, så är jag aldrig mot han, som jag är mot vänner. Han är mitt allt då. Jag vet inte varför det är så. Men rädslan att förlora killen jag älskar, krossar mig mer än allt annat. Och därmed blir jag svartsjuk. Det låter så fel. Jag har, någonstans i mitt bakhuvud..ett hemskt minne..eller, jag har många. Men ett som jag aldrig berättat för någon om. Det minnet kommer alltid sitta där.Jag tror att, det man förväntar sig, kommer aldrig att hända. Men jag har hoppet kvar, på det jag förväntar mig.Du.

Får dig inte ut ur mitt huvud..Åååh Gud varför??Din personlighet är den finaste. Aldrig pratat med någon som dig förut. Låter så dumt, men de är sant. Kan inte ens beskriva med ord hur glad du gör mig. Hur sjukt är de inte..?Don't know nothing...

Ibland vet man direkt att det är han/hon man vill ha.. för de känns i hela kroppen, som fjärilar i magen..o de låter så gulligt =) Ibland kanske kännslorna måste växa fram. Men ja har tänkt på de..att om kännslor ska hinna växa fram, så måste man ge tid..och egentligen -Vem inleder ett förhållande om man inte har kännslor? Eller, man kanske har lite kännslor i början o sen växer de andra fram..kanske så de menas. Vem vet?Men hur vet man att de är riktig kärlek? Går de någonsin o komma fram till de? Tänk om man har en pojkvän, o man säger att man älskar honom över allt annat i världen..o sen en dag..bara går man förbi en annan o får världens kännsla, som man inte har för sin pojkvän. Det vore ju lite..ah..Att vara kär är ju att våga också..våga öppna sig för sin pojkvän..och dela med sig av allt,sitt allt. Att våga lita på honom. Och att hitta den personen man vill dela allt med, till och med sitt liv, det kan inte vara det lättaste. Att hitta någon som man tycker känns bra att prata med om precis allt..bra eller dåligt. Mm, bara hitta så där..kanske inte går. Vem vet.Kärlek vid första ögonkastet. Någon som tror på det? Jag gör de i alla fall. Ibland när de är riktigt jobbigt att vara så kär, när man blir svartsjuk eller osäker. Orolig för att den andra kanske inte är lika kär. Rädd att de ska ta slut och man själv ska bli sårad. Sen kan de ju vara att man själv inte är riktigt säker. Att man tror sig vara kär i fel person. Om man bråkar en massa men ändå har starka kännslor för varandra. Eller att ens kille är helt "perfekt" och man vill vara kär, men egentligen så är man inte ett dugg förälskad.Det är inte alltid lätt o vara kär, nej. Det finns ju inget som är rätt o inget som är fel.Och sen vara modig nog att våga älska och bli älskad tillbakaOch sen att vara kär i någon som inte är kär tillbaka. Det är ju det värsta, och det svåraste. Det gör ont de. Men man kommer ju över det tillslut, även om man nästan tror att de aldrig kommer gå över. Och om det inte gör det, så kanske de var din livs största kärlek, som inte kännde samma sak.Alla säger ju att det finns en för alla. Det tror jag faktist inte stämmer riktigt. Hur kan nån veta? Men jag tror att dom som är menade för varann kommer att träffas, dom är redo för varann. Och dom kan ju träffas var som helst..på konstiga ställen, men då blir de bara kul o berätta för andra hur man träffades.Om man inte ger något, får man inget tillbaka

Jag vill veta vad ni tänker med?GUBBJÄÄÄVLAR!! Och flörta med brudar, som är under 20..seriöst, ni lär ju förhelvette ha barn barn i den åldern..och jag blir så äcklad av bara tanken, för ja har själv vart i den sitsen.. asså äh, de handlar inte bara om mig nu.. Och jag blir så jävla sjuk i huvet på er!!! VA FAAAN..JÄVLA SKIT! Lämna småtjejer ifred. Skaffa en jävla kvinna om ni är så jävla äckligt kåta. Ja är sååå jävla trött på er, o tror de flesta håller med. Var fan är världen på väg?? Ja är såå helvettes arg nu. Ni förstör mitt liv :@ Kan ni inte bara lämna.. :@ Jag vill seriöst döda er som håller på. Inte konstigt kanske att ja blir så arg heller, med tanke på..ah... ÅÅH:@

Gick o la mig, men kunna inte sova.. igen. Så ja tog med kisse så gick vi upp..spelat lite theme hospital, o kisse ligger bredvid o sover..så sööt =)Fattar noll av de där spelet, o den där jävla kärringen i hörnet bara skället ut mig hela tiden..bah "En av dina pasienter är på väg mot utgången..varför? Jo för att du är så dålig" man bah..jaha,vafaan..schysst. Bitch. Lär ju inte spela de igen iaf, stackars barn som spelar de, snacka om o få sänkt självförtoende..haha :pJag får fortsätta på mitt mario så ja blir klar me de nån gång :)Har dig i mina tankar hela tiden, dygnet runt...vet snart inte vad ja gör. Är ju så glad att du finns, men vore gladare om du va närmre.Så underbar människa du är. Så snäll.. Blir så glad av dig =) Du är värd allt..Funderar på va ja ska hitt på imorrn...finns inge möe o göra...ledig är ja ju..som att ja inte vart de över en månad..men iaf :pImorrn ska ja bli fin tänkte ja...om ja vaknar..eller om ja ens går o sover.Hatar o va ful..Lär välla bli soffan igen. Undra varför ja sover här ute..Datanördsvarning snart..uscha

Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..Ella Tycker OM..:D

Jag är helt vilsen. Har legat o tänkt på de nu. Vet inte vad ja vill längre, ja har tappat bort mig helt. Det är inte lätt, jag har det inte lätt. Men får man klaga? Då säger ju alla "tänk på barnen i africa" och visst, då har ja de väl skitlätt, men så kan man väl inte tänka hela tiden. Måste ju tänka på en själv också.Men allt är ju typ begränsat, vad man får o inte får göra. Jag vill hoppa av komvux, men sen har ja de inte så lätt att ja baara kan göra det.Vad ska ja göra då? För ja har inget val. Jag måste göra något o jag får inte bara gå hemma ett tag för att fundera ut vad jag vill. Men det känns som att ja behöver göra de, men de går ju inte. Varför måste allt kretsa kring något annat? Kan man inte bara få lite tid på sig o fundera. Är man tonåring, o inte vet var man vill i livet, så måste man ändå välja en gymnasie utbildning bara för att nån har bestämt att de ska vara så. Hur många vet vad dom vill bli när dom är bara 16 år? Jag hade ingen aning..plus att allt förändras ju med tiden, o då om man ångrar sig måste man utbilda om sig till det man vill då. Och sen det man vill göra, näe..där finns de inga lediga jobb.. Så hur mycke val har man på en skala? Nästan inget val alls, för i slutändan så får man ju nästan ta de som blir över. Och är de konstigt då att alla sjukskriver sig? Dom trivs ju inte på jobbet. Nu kan ju inte ja tala för alla andra, men de är så ja känner, tycker o tänker.Är det rätt att någon annan bestämmer över ens liv? Så är det för mig, o jag har inget att säga till om.. Lite mitt fel är de, men samtidigt inte. Det har blivit så o då får ja väl leva med de. Men det är ju så jävla svårt :/Helt förvirrad. Och ingenstans kommer jag med mitt tänkande.Livets resa..vad går det ut på? Egentligen? Man,barn o jobb. Om man inte kan få de då? Om jag blir uteliggare för att ja inte vet vad ja vill just precis nu. Hur svårt ska allt behöva vara?